…tills du ser taket, eller över molnen. Du skriver en bok. Du ser dina skoklädda fötter kliva på varje rund pinne, en i taget; du skyndar inte och vilar inte. Dina fötter känner den branta stegens balans; de långa musklerna i dina lår kontrollerar dess rörelser. Du klättrar oupphörligt, gör ditt jobb i mörkret. När du kommer till slutet finns inget mer att klättra på. Du träffas av solen. Den ljusa vidden förbluffar dig; du hade glömt att det fanns ett slut. Du tittar ned på stegens båda fötter i det fjärran gräset, häpen.”
Så skriver Annie Dillard i den lilla fina boken ”Det skrivande livet” (1989) utgiven på Ellerströms 2018
