…har präglat denna vår. Och därmed har livet, livet, livet gjort sin motröst så kraftfull och oemotsäglig. Lökväxterna i min anarkistiska trädgård har fullständigt brakat fram och avlöst varandra under april och maj, i alla färger och sorter. Nu är det helt grönt runt ikring när de sista i sällskapet, papegojtulpanerna, brer ut sig och tar plats i sin braskande förföriska skönhet. Och de andra tulpanerna vissnar så snyggt… Sorg, saknad, smärta ackompanjerad av allt som bara vill växa och leva. Tomas Tranströmer har varit min följeslagare under dessa månader… ”Det är vår och luften är mycket stark. Allt som slingrar viftar och kryper” ”Det kommer en dag då levande och döda byter plats”
”Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket”
