Ordburken

Ett ännu oskrivet år 2017…

… ligger och lurar under snöhögarna utanför mitt fönster. Där kan det få ligga lite tills orden vill titta fram, ett efter ett. Som gröna skott, som försiktiga snödroppar eller spränga fram som galna tulpaner längre fram. Ser fram emot det. Drar snötäcket över mig ännu liten stund och läser läser läser. Så länge.

 

Nytt skrivår…

Mitt råd till mig själv och andra i januari:

Det är alltid bättre att skriva än att inte skriva.

Fulskriv. Snabbskriv. Lustskriv. Olustskriv. Finskriv. Men skriv. Fem minuter per dag har jag gjort senaste veckorna. Det är mer än inget. Det gör att jag står i komunikation med mitt skrivande. Fem minuter eller tjugo minuter eller en timme om dagen är mer än noll minuter. Det händer något, som inte skulle hända om jag skrev noll minuter per dag.

IMG_0267_2

Ordlust, Kreta juni 2015

IMG_5729 IMG_5757

Döden, döden, döden…

…har präglat denna vår. Och därmed har livet, livet, livet gjort sin motröst så kraftfull och oemotsäglig. Lökväxterna i min anarkistiska trädgård har fullständigt brakat fram och avlöst varandra under april och maj, i alla färger och sorter. Nu är det helt grönt runt ikring när de sista i sällskapet, papegojtulpanerna, brer ut sig och tar plats i  sin braskande förföriska skönhet. Och de andra tulpanerna vissnar så snyggt… Sorg, saknad, smärta ackompanjerad av allt som bara vill växa och leva. Tomas Tranströmer har varit min följeslagare under dessa månader… ”Det är vår och luften är mycket stark. Allt som slingrar viftar och kryper” ”Det kommer en dag då levande och döda byter plats”

”Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket”

Idag 19 mars.

 

Skriva.

Jag kan inte.

Ingen kan.

Det måste sägas: vi kan inte.

Och ändå skriver vi.

 

/Marguerite Duras ur den lilla stora boken Att skriva

(2015-03-19)

Vitlöken…

…tar sig ivrigt opp genom snön. Den skulle ju inte komma än. Tänk om den förfryser. Tänk om den ruttnar. Tänk om den vissnar… Tänk om rådjuren… Tänk om… Men den låter sig inte hejdas, den gör som den vill. Iver är ett ord som smakar gott. Att vilja vidare, vilja visa, göra det som längtas efter att göras, låta något ta gestalt eller bara pröva något nytt. Eller helt enkelt växa för att det är ens natur att växa.  Att prova! Om vikten att ”provprata” skrev Stina Oscarsson i dagens DNKultur. Det ska jag smaka på. Provprata. Låta det som vill prövas komma upp och ut i det gemensamma luftrummet fast det inte är klart och kanske borde fått vänta… Eller aldrig kommit ut alls, eftersom ingenting blir färdigt helt någonsin och framför allt inte tar form fullt ut förrän det möter någon eller något annat. Vitlöken prövar sina vingar och så vill jag. Utan garantier. (2015-03-04)

Jag är så nöjd…

…med de två veckokurser jag haft i sommar. En i böran och en i slutet. Veckan före midsommar hade jag ‘Ordlust!’ i Lendas, på Kreta -mitt (och många andras) sommarparadis. 8 engagerade deltagare skrev och skrev och delade, lyssnade, funderade, skrev om. Fascineras över tilliten… att bara sätta pennan till papperet och lita på att det kommer något. Såklart lättare när man är i en grupp och när man får övningar serverade av mig.        Sen kom den varma härliga juli här hemma med många bad och varma goa kvällar i trädgården…  Första veckan i augusti var det dags igen. Då åkte jag till Skåne och Fridhems folkhögskola där jag hade en veckas ‘Skriva för scenen’. 11 deltagare från från såväl Göteborg, Stockholm som Skåne samlades för att ta itu med pjässkrivarkonsten!  Mycket att vända och vrida på där, när allt ska berättas i dialoger och mellanrum. Vilken verkstad det blev! Förutom att skriva eget och mycket så tog vi del av både radioteater och TV-teater. jämförde text och uppsättning och diskuterade mycket!  Det värmer att tänka på dessa 19 personer som åkte hem sedan med nyskrivna utkast i sina skrivblock, kanske nya ideer, nya vänner och förhoppningsvis inspiration som räcker ett tag. Jag har ett SÅ roligt jobb.

Tiden, tiden!

Så har den gått igen. Tiden. Snart hela året. Jag tror att jag har fått mycket gjort. Men det är svårt att veta. Många olika projekt har jag varit inblandad i i allafall. Och det gemensamma har varit berättelser, berättelser, berättelser. Gamla berättelser och nya, queera berättelser och andra, västerbottniska, stockholmska, grekiska, arabiska… Orden har tagit form och blivit levande, i munnar, på skärmar och i block.

Språk är makt…

Att odla sin ordlust är fröjdefullt. Men det är mer än så. Att kunna uttrycka sina känslor och åsikter, att formulera sig för att nå fram till andra. Att förstå sig själv och att förstå andra. Att kunna skriva och ta del av vad andra har skrivit -det är grundläggande för upplevelser, demokrati och delaktighet. Som förskollärare har jag haft glädjen att få berätta för och tillsammans med barn, som dramatiker låter jag berättelser ta gestalt på scen -med både barn och vuxna i publiken. Och som skrivpedagog vill jag vattna ordlusten -hos vuxna för deras egen skull och för att de ska vattna vidare!

Läs Johan Unenges intressanta artikel i Litteraturmagazinet:

”Språk är makt. Den som kan uttrycka sig får inflytande. Om samma engagemang som man kan finna runt idrottsarenor fanns i barns läsning skulle läslusten inte halverats på fem år som medierådet redogjorde för nyligen.”

http://www.litteraturmagazinet.se/opinion/johan-unenge-efterlyser

Ett ännu oskrivet år…

…har just smugit sig på. Även om soffan är oemotståndligt skön finns det spännande saker att se fram emot. Påbörjat dramaturgiuppdrag hos Pantomimteatern…ett alldeles nytt skriv-och berättarprojekt i Västerbotten…”Queera berättelser” i samarbete mellan Fabula Storytelling, RFSL Stockholm och Fanzingo i Botkyrka. Och så ska det bli kurser, i Stockholm, Skåne och på Kreta. Vår, sommar och höst… Hupps—så var vi helt plötsligt framme i september! NU är det januari och inget har ännu hänt. Gott så.