Ordburken

Nu ser vi framåt…

…mot att det ljusnar, att det lättar, att vi får träffas igen så småningom I RUMMET! Men skrivandet och läsandet har mått bra av isolering, distans och luftigare kalender. Och så gjorde jag mig en trädgård. Nu får vi se hur det blir. Är det något som detta år har lärt mig, oss så är det att inget kan tas för givet och att man faktiskt aldrig kan veta. Oavsett om det råder ”särskilda omständigheter” eller ej. I am still alive. Idag. Hej på dej.

Roligt på jobbet…

Denna februari 2020. Inte en gnutta snö så långt ögat når. Men tulpaner! Och roliga uppdrag. I helgen som gick gjorde jag tvådagarskursen ”SkrivDittLiv” i Stockholm med 10 entusiastiska, nyfikna från olika landsändar. Vi fiskade minnen, dök ner i olika aspekter av livet, skrev och skrev, pratade självbiografier, skrattade mycket och darrade ibland på rösten. Det är en sådan ynnest att få leda en sådan helg. Vad bra jag har ordnat det för mig! Ledig dag på måndagen? Nej nej. Klockan 10 infann jag mig på Teater Tre på Södermalm för kollationering! Alla samlade, såväl teaterchef, producenter och turnéläggare som skådespelare, regissör, scenograf, tekniker, dramaturg (jag!), maskör, musikkompositör och… har jag glömt någon? Det var ’kickoff’ och repetionsstart på pjäsen vARG för 4-8 åringar. Jag har redan under ett par månader varit inblandad i skapandet av grundstoryn och nu ska det börja h ä n d a -på golvet. Om att bli arg, ilska, gränser… Ledig tisdag då? Nej nej. Jo lite sovmorgon faktiskt. Denna dag är en läs&responsdag. Jag läser tidiga utkast till de pjäser mina kursdeltagare på kursen ”Att skriva för teater” jobbar med under denna termin. Så olika ideer, så spännande att få vara med från embryostadiet och följa författarna genom alla faser av eufori, skaparfart, skrivstopp, tvivel, ”på-det-igen” och allt däremellan.
Jodå det kommer återhämtningsstunder och dagar. Det ser jag till.
Och jag har just nu så ROLIGT PÅ JOBBET. Tack.

”Du klättrar uppför en lång stege…

…tills du ser taket, eller över molnen. Du skriver en bok. Du ser dina skoklädda fötter kliva på varje rund pinne, en i taget; du skyndar inte och vilar inte. Dina fötter känner den branta stegens balans; de långa musklerna i dina lår kontrollerar dess rörelser. Du klättrar oupphörligt, gör ditt jobb i mörkret. När du kommer till slutet finns inget mer att klättra på. Du träffas av solen. Den ljusa vidden förbluffar dig; du hade glömt att det fanns ett slut. Du tittar ned på stegens båda fötter i det fjärran gräset, häpen.”

Så skriver Annie Dillard i den lilla fina boken ”Det skrivande livet” (1989) utgiven på Ellerströms 2018

Mina skrivtips…

..blev jag ombedd att skriva för hemsidan lendas.nu som presenterar våra kreativa sommarkurser i Lendas. Finns förresten platser kvar på en del kurser inför sommaren 2018!

Läs dem här: http://www.lendas.nu/de-tre-basta-skrivtipsen-och-ett-till/

Nytt skrivår…

Mitt råd till mig själv och andra i januari:

Det är alltid bättre att skriva än att inte skriva.

Fulskriv. Snabbskriv. Lustskriv. Olustskriv. Finskriv. Men skriv. Fem minuter per dag har jag gjort senaste veckorna. Det är mer än inget. Det gör att jag står i komunikation med mitt skrivande. Fem minuter eller tjugo minuter eller en timme om dagen är mer än noll minuter. Det händer något, som inte skulle hända om jag skrev noll minuter per dag.

IMG_0267_2

Ordlust, Kreta juni 2015

IMG_5729 IMG_5757

Döden, döden, döden…

…har präglat denna vår. Och därmed har livet, livet, livet gjort sin motröst så kraftfull och oemotsäglig. Lökväxterna i min anarkistiska trädgård har fullständigt brakat fram och avlöst varandra under april och maj, i alla färger och sorter. Nu är det helt grönt runt ikring när de sista i sällskapet, papegojtulpanerna, brer ut sig och tar plats i  sin braskande förföriska skönhet. Och de andra tulpanerna vissnar så snyggt… Sorg, saknad, smärta ackompanjerad av allt som bara vill växa och leva. Tomas Tranströmer har varit min följeslagare under dessa månader… ”Det är vår och luften är mycket stark. Allt som slingrar viftar och kryper” ”Det kommer en dag då levande och döda byter plats”

”Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket”

Idag 19 mars.

 

Skriva.

Jag kan inte.

Ingen kan.

Det måste sägas: vi kan inte.

Och ändå skriver vi.

 

/Marguerite Duras ur den lilla stora boken Att skriva

(2015-03-19)

Vitlöken…

…tar sig ivrigt opp genom snön. Den skulle ju inte komma än. Tänk om den förfryser. Tänk om den ruttnar. Tänk om den vissnar… Tänk om rådjuren… Tänk om… Men den låter sig inte hejdas, den gör som den vill. Iver är ett ord som smakar gott. Att vilja vidare, vilja visa, göra det som längtas efter att göras, låta något ta gestalt eller bara pröva något nytt. Eller helt enkelt växa för att det är ens natur att växa.  Att prova! Om vikten att ”provprata” skrev Stina Oscarsson i dagens DNKultur. Det ska jag smaka på. Provprata. Låta det som vill prövas komma upp och ut i det gemensamma luftrummet fast det inte är klart och kanske borde fått vänta… Eller aldrig kommit ut alls, eftersom ingenting blir färdigt helt någonsin och framför allt inte tar form fullt ut förrän det möter någon eller något annat. Vitlöken prövar sina vingar och så vill jag. Utan garantier. (2015-03-04)

Jag är så nöjd…

…med de två veckokurser jag haft i sommar. En i böran och en i slutet. Veckan före midsommar hade jag ’Ordlust!’ i Lendas, på Kreta -mitt (och många andras) sommarparadis. 8 engagerade deltagare skrev och skrev och delade, lyssnade, funderade, skrev om. Fascineras över tilliten… att bara sätta pennan till papperet och lita på att det kommer något. Såklart lättare när man är i en grupp och när man får övningar serverade av mig.        Sen kom den varma härliga juli här hemma med många bad och varma goa kvällar i trädgården…  Första veckan i augusti var det dags igen. Då åkte jag till Skåne och Fridhems folkhögskola där jag hade en veckas ’Skriva för scenen’. 11 deltagare från från såväl Göteborg, Stockholm som Skåne samlades för att ta itu med pjässkrivarkonsten!  Mycket att vända och vrida på där, när allt ska berättas i dialoger och mellanrum. Vilken verkstad det blev! Förutom att skriva eget och mycket så tog vi del av både radioteater och TV-teater. jämförde text och uppsättning och diskuterade mycket!  Det värmer att tänka på dessa 19 personer som åkte hem sedan med nyskrivna utkast i sina skrivblock, kanske nya ideer, nya vänner och förhoppningsvis inspiration som räcker ett tag. Jag har ett SÅ roligt jobb.